Jag kan inte låta bli att le...

Det var inte helt bekvämt att sätta sig på sadeln igen....inte riktigt insutten än och torsdagens träning gjorde sig påmind. Men vilket trevlig väder jag får njuta av så här i uppstarten av träningen, det hade inte varit lika trevligt att dra igång träningen i regn å rusk. Tog därför det säkra före det osäkra och smorde in armar, ben och ansikte med solskyddsfaktor 20. Det blir ju inte så långa pass till en början så att jag skulle bränna mig kanske inte är överhängande. Men jag vill slippa köra med arm- och benvärmare mitt i sommaren bara för att jag bränt mig, den läxan gjorde jag i Italien 2008.

Studerade hitta.se kartan med en kopp kaffe innan det var dax att dra på sig cykelkläderna och sitta upp. Planen var att ha den nordvästliga vinden i ansiktet till en början för att sedan få den i ryggen och en behagligare hemfärd om kraften skulle börja tryta. Det är ingen hit att veta....1 timme hem i motvind med riktigt krispiga ben. Krafterna brukar kunna ta otrevligt tvärt slut så här till en början innan man byggt upp en någorlunda okej grund att stå på.

Jag kan inte låta bli att le och börjar nästan småskratta för sig själv! Smala och bilfria glesbygdsvägar som ringlar sig fram upp å ner genom skogen och på flacken mellan åkrar och kyrkor... Semplicemente troppo bello per essere vero! Effektiv cykeltid, 126 minuter och #¤%"¤ vad det är härligt att få cykla igen!