Ränderna går visst aldrig ur...

Jag e långt borta i mina egna tankar och funderingar när jag helt plötslig får syn på en cyklist och som en blixt från klar himmel kommer, han ska jag jaga ikapp och förbi. Direkt efter den tanken sansar jag mig och tänker på mitt upplägg med att gå på lätta växla och inte för hårt nu i början.....Yeah Right! Sätter full fart framåt sekunden senare. Har ca: 5-600 meter fram till att jag kan vika upp på den lilla väg som cyklisten befinner sig på. Framme vid T-korsningen viker jag höger och upp....cyklisten är bara borta! EU moppe, eller om det var en cyklist måste han svängt av vägen vid bondgården en liten bit fram tänkte jag direkt. Eller var det en snabbing som hunnit ända bort till backkrönet....

Äh va fan, jag greppar långt ner i bocken och fäller ner överkroppen samtidigt som jag ökar farten igen. Framme vid krönet får jag syn på....cyklisten, sweet! Det tar mig 10 minuter att komma ikapp och förbi, hela tiden på gränsen av vad mina ben klarar av just nu. Håller farten uppe så gott jag kan i 1 km till innan jag svänger vänster i Skrattbacken. Cyklisten ser jag inte längre, nöjd slår jag av på tempot och växlar ner, ränderna går visst aldrig ur... hos vissa! Går på mycket lätta växlar fram till Albano där ben och kropp känns helt okej igen. Det har nu blivit tid att runda av träningen, rullar hemåt via Trosta - Arlanda - Måby innan jag åter är i Märsta. Känner att en kopp kaffe skulle sitta fint innan jag parkerar cykeln för idag. Gör därför ett litet stopp hos mamma & pappa som bjuder på kaffe i skuggan på uteplatsen. Tisdagens vila gjorde benen gott, effektiv cykeltid 134 minuter.

I kväll blir det cykelmeck i garaget, måste bland annat skifta däck igen. Av med slicksen och på med Schwalbe Racing Ralph Cross för i morgon väntar stig, grus- och skogsväg med cyclocrossen.