Sidor

måndag, februari 01, 2010

Känslan går inte att köpa för pengar...

Vilan gjorde gott! Men okej, egentligen var det vila två dagar till men jag kände mig så pigg i benen när jag kom hem efter jobbet så jag var bara tvungen att testa kroppen. Jag längtade ju så efter att få straffa den här löjliga kroppen som inte ville sist. Straffad blev den! Jag sänkte 20 watt precis som Mattias sagt men efter första intervallen kändes det som att 10 watt till skulle sitta fint. Till intervall 2 skruvade jag upp watten till 370 och det höll jag på dom 5 efterföljande intervallerna. Trots höjningen till 370 watt var jag tvungen att köra 6 intervaller innan jag nådde min slutpuls 194 bpm. Till nästa KI tänker jag starta med 370 watt från börja och klara jag då 6 intervaller igen är det dax för en liten höjning till på watten för att vara tillbaka på 4 intervaller.

Trots att det gör ont och en lätt obehaglig känsla spreds i kroppen redan i slutet på intervall 5 vill jag liksom bara ha mer av det här obehagliga ruset. En känslan som inte går att köpa för pengar utan måste upplevas live! Kroppen säger nej men hjärnan säger mer, att lida blir skönt.

Jag menar, varför håller dom här tävlingsprogrammen(Vem vill bli miljonär, Bingolotto)fortfarande på med bilar och pengar som högsta vinst. Nä ett riktigt #¤%&¤ KI pass skulle folk vinna istället och då skulle dom få uppleva riktigt lycka!

5 kommentarer:

Johan Mölleborn sa...

Ah, riktig lycka! Det är verkligen härligt att damma på ett intervallpass och känna hur mjölksyran sprutar.
Skönt att du kom tillbaka så fort. Nån dags extra vila kan göra susen ibland.
Undrar vad folk skulle säga om de vann ett KI-pass på bingolottto? =D
/J

Niklas Källström sa...

KI är lycka!
Ja vilan gjorde verkligen nytta på min gamla kropp :)

Milanbloggen sa...

Härlig blogg!

Niklas Källström sa...

Tack Pegah!

Anonym sa...

Tack for intiresny Blog