Dödsfyror...

Jag hade bara läst om dom fruktade fyrorna på Micke S Flockhart blogg fram till idag då jag tog mig an dödsfyrorna. Att vanliga fyrorna är tuffa vet alla som testa på dom men med döds, då får man uppleva något helt annat....

Det var med skräckblandad förtjusning jag börja värma upp på Monarken eftersom jag inte riktigt visste vad som väntade mig. Okej, att jag skulle få lida stod det rätt snabbt klar efter att ha läst kommentarerna i Mickes blogginlägg om dödsfyrorna. Benen brann och pulsen var på väg ur tinningen när min tredje fyran var avklarad. Förmodligen hade självantändning varit ett faktum nu om jag inte haft fönstret öppet och två stora golvfläktar på full. Känslan i kroppen efter 4:e dödsfyran går inte att beskriva, den måste upplevas. Nu förstår jag också varför Micke skrev att man måste vidareutveckla Borg-skalan med en extra döds-skala som tar vid efter 20. Jag överlevde dödsfyrorna men inte mer.

Läser ni inte Mickes underbara blogg tycker jag att ni ska börja nu.

Micke förklarar dödsfyrorna....
Okay. Nu inför kommande cykelcrosssäsong gäller det ju att kunna hantera sin smärttröskel med fullständig likgiltighet. Motivation och kraft betyder allt och därför lanserar jag nu (mer offentligt) här ett nytt koncept för den klassiska 4*4-träningen....

Ta ditt senaste eller bästa 4*4-pass och räkna ut snittwatt. Kör sedan minut 1-2 på 93,3% av snittwatt, minut 3 på 120% och minut 4 på 93,3%. Sammantaget blir slutnotan samma medelwatt men på ett annorlunda vis.

Kör du fyror på 400 w blir det exempelvis: 373 w, 480 w och 373 w. Klart svettigt.