Hur svårt kan det vara...

Skulle precis lämna lägenheten med cyclocrossen när Ricke ringde och sa att han hade kompat ut och var på väg hem för att köra ett träningspass med tempocykeln...så det var bara att hänga tillbaka crossen och plocka ner tempocykeln istället. Blev egentligen bättre så här då jag inte hunnit testat in den nya sadeln och vad den gör på övriga inställningar. Det behövdes inte många minuter i tempoställning för att känna att sadeln var sååå mycket skönare än den gammla. Ricke och jag drog iväg ut mot Odensala för att köra SMACK-tempots 30 km bana men den nya sadeln gjorde att jag nu kom mycket längre fram vilket gjorde i sin tur att jag satt som en tunna skit på cykeln. Knäna tog i armbågarna hela tiden, överkroppen ihoptryckt å krum gjorde livet på sadeln till ett helvete med puls på eller strax över tröskel. Det var bara att avbryta träningen för fixa till den här sittställningen. Ricke nötte vidare medans jag rullade hemåt för att göra en bike fit i garaget.

Bike fit, jag menar hur svårt kan det vara? Satte upp cykeln i meckstället och plockade fram sextanten ur en av lådorna och trollade fram några vägvinnande vinklar lite snabbt och enkelt. Sen lät jag Svenska Spels mobil-app för Lotto plocka fram några viktiga nummer med hjälp av HuxFlux knappen och med hjälp av dom gjorde jag en linjär ekvation för att få fram styrstammens längd....grävde nu fram en helt ny 70 mm(20 mm längre) 3T stam i bra-ha-lådan och montera. Placerade också en 15 mm spacer under styrstammen för att komma upp lite mer än innan. Drog åt och justera in allt enligt konstens alla regler innan jag plockade ner cykeln får meckstället igen för ett test. 

Redan direkt på parkeringen kändes det så mycket bättre. På vägen ut mot Odensala mötte jag Ricke som nu hade gjort sitt för idag. Rullade på lugnt för att väcka benen till liv igen och efter Odensala kyrka skruvade jag upp tempot igen. Lite smått lyrisk av att det kändes så bra nu nötte jag på skrotenvarvet(Odensala-Åsby-Sjöås Handel-Arlanda-Måby-Märsta, 23 km) runt i tempoställning(med undantag för korsningarna) utan att resa på mig en enda gång vilket hade varit helt omöjligt innan min bike fit. Nu kunde jag slappna av mer i överkroppen och koncentrera mig på att trampa och inte böka omkring på cykeln som tidigare. Sittställningen är säkert inte perfekt i och med det här men jag är en bra bit på väg. Nu blir det bara mycket små justeringar för att hitta det där sista. Till fredagens tempoträning ska jag testa att flytta tillbaka sadeln 2-3 mm för att se vad det ger för känsla...bekvämt blir det aldrig att cykla tempo snabbt, det handlar mer om konsten att lida.

Så nu till er som sitter och tänker att en bike fit är vad jag behöver men inte har möjligheten att titta förbi garaget så fixar jag även det över telefonen också. Som sagt, hur svårt kan det vara...